En skärpt miljöstraffrätt och ett effektivt sanktionssystem

5 mars 2025

I förra veckan överlämnades betänkandet En skärpt miljöstraffrätt och ett effektivt sanktionssystem till miljö- och klimatminister Romina Pourmokhtari. Utredningen har sett över sanktionssystemet i miljöbalken samt hur miljöbrottsbekämpningen kan stärkas. Syftet är att säkerställa effektiviteten i det miljörättsliga sanktionssystemet. Vidare har utredningen ämnat undersöka hur möjligheterna att förebygga, upptäcka, utreda och lagföra överträdelser av miljölagstiftningen kan förbättras. Utredningen har även haft i uppgift att lämna författningsförslag som möjliggör att sanktionsavgifter kan påföras för mindre allvarliga överträdelser av miljölagstiftningen samtidigt som allvarliga överträdelser av samma regler är kriminaliserade.

Som bakgrund belyser utredningen det växande problemet med miljöbrottslighet mot den globala säkerheten. Miljöbrottslighet har en enorm ekonomisk påverkan, hotar överlevnaden för alla levande arter och är en växande och lönsam kriminell sektor. På grund av luckor i lagstiftningen, låg risk för upptäckt och möjligheter till stora förtjänster är miljöbrottslighet en mycket attraktiv verksamhet för kriminella.

Utredningens förslag

För att åtgärda dessa brister föreslår utredningen en rad åtgärder inom fyra områden för att stärka miljöstraffrätten och sanktionssystemet. Däribland finns åtgärder för att förebygga miljöbrottslighet samt åtgärder som förbättrar möjligheterna att upptäcka, utreda och lagföra miljöbrottslighet. Utredningen lämnar även förslag kring hur miljösanktionsavgifter kan användas i fler fall samt en översyn av avgiftsnivåerna samt förslag för att skärpa den miljöstraffrättsliga regleringen. Bland förslagen finns högre krav vid tillståndsprövning, där utredningen föreslår att tillstånd för miljöfarlig verksamhet ska vägras om en sökande är underårig, i konkurs, underkastad näringsförbud, har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken, har dömts för vissa brott med fängelse i straffskalan under de senaste fem åren, eller inte har visat skötsamhet i ekonomiska angelägenheter. Vidare ska sökande vara lämplig att bedriva miljöfarlig verksamhet.

Utredningen förespråkar även mer samverkan på strategisk och operativ nivå, och föreslår därför att Polismyndigheten ska ansvara för en nationell samverkansfunktion och länsstyrelserna för en regional samverkansfunktion. Funktionen för nationell samverkan ska bland annat ha i uppdrag att löpande identifiera, kartlägga och analysera riskerna och metoderna för miljöbrottslighet, årligen ta fram en nationell lägesbild för miljöbrottsligheten samt fungera som ett forum för informationsutbyte och kunskapsöverföring om miljöbrottslighet.

Ytterligare förslag inkluderar att miljösanktionsavgifter ska användas i fler fall och att avgiftsnivåerna ska ses över. Utredningen föreslår att minimibeloppet höjs till 5000 kronor, jämfört med dagens minst 1000 kronor. Vidare ska straffskalorna och straffbestämmelserna ses över med flera förslag på skärpningar. Till exempel föreslås att straffskalorna för uppsåtligt miljöbrott, uppsåtligt artskyddsbrott, uppsåtlig miljöfarlig kemikaliehantering och uppsåtlig otillåten avfallstransport ska skärpas till fängelse i högst tre år. Utredningen föreslår även en ny miljöstrafflag ska införas, för att signalera att miljöbrott är kriminalpolitik snarare än miljöpolitik. Flera samhällsvinster finns i en mer effektiv bekämpning av miljöbrottslighet, till exempel minskade risk för skador på miljö, människors hälsa och biologisk mångfald. Ytterligare effekter beräknas vara minskade kostnader för skador orsakade av miljöbrottslighet, en ökad tilltro till det offentliga samt en förbättrad marknad med konkurrens på lika villkor.