Ett globalt avtal mot plastföroreningar
December 6, 2024
Under förra veckan genomfördes förhandlingar i sydkoreanska Busan kring ett globalt plastavtal, en prioriterad fråga för både Sverige och EU. Arbetet inleddes av FN:s miljöprogram i mars 2022, då en historisk resolution antogs för att utveckla ett globalt bindande avtal kring plastföroreningar, både på land och i haven. Målet var att ha ett avtal på plats till slutet av 2024. Mötet i Busan var den femte och avslutande förhandlingsrundan, där representanter från nästan 200 länder deltog.
Syftet med ett globalt bindande avtal är att reducera mängden plastföroreningar genom att minska produktionen, underlätta för återvinning och återanvändning av produkter samt att alla länder ska ha en hållbar hantering av uttjänta produkter. För att effektivt bidra till minskade föroreningar behöver avtalet omfatta krav på produktionen av plast och plastprodukter. Till exempel bör designen av plastprodukter vara genomtänkt och rätt från början, vilket möjliggör återvinning i ett senare skede. Det är viktigt att farliga kemikalier i plast fasas ut, särskilt då dessa påverkar möjligheterna att återvinna plasten på ett säkert sätt.
En svårighet vid förhandlingarna har varit avtalets omfattning. Flera länder har menat att avtalet endast skulle hantera avfall, medan andra såg att en produktionsminskning och utfasning av farliga kemikalier var nödvändiga delar. Även finansiering av avtalets genomförande har varit en vattendelare, där EU och flera andra länder, menat att det görs bäst genom att använda och involvera befintliga globala miljöfonder samt näringslivet. Avtal kunde därför ej uppnås och fortsatta förhandlingar väntas under 2025. Det finns dock hopp, till exempel var över hälften av de deltagande länderna positiva till ett mål för produktionsminskning. Mötets ordförande, Luis Vayas Valdivieso, sa ”det finns en överenskommelse om att återuppta mötet vid ett senare tillfälle för att avsluta förhandlingarna”.
En svensk prioritet i förhandlingarna har varit att avtalet ska inkludera utökat producentansvar, det vill säga principen att förorenaren betalar. Det innebär att den som gör en produkt tillgänglig på marknaden, till exempel genom produktion eller försäljning, ska ansvara för att den tas omhand efter användning. Det kan exempelvis göras genom insamling och transport av avfall eller genom att återanvända och återvinna varor.
Flera svenska myndigheter var delaktiga i arbetet och deltog på mötet i Busan. Den svenska delegationen leddes av Johanna Lissinger-Peitz på Klimat- och Näringslivsdepartementet. Deltog gjorde även representanter från Kemikalieinspektionen, Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten.
Källor: FN, FN:s miljöprogram, Regeringen