FN:s klimatkonferens COP29 i Baku

November 29, 2024

Illustration: UNFCCC

Nyligen avslutades COP29 efter många dagars intensiva förhandlingar. Målet under mötet var att leverera avtal som säkrar att de deltagande länderna lever upp till parisavtalet. I alla förhandlingar, både av teknisk och politisk karaktär, diskuterades klimatfinansiering. Det nya globala målet för finansiering av klimatåtgärder, the New Collective Quantified Goals, stod i fokus och resultatet blev ett beslut om 300 miljoner USD årligen i klimatbistånd. Romina Pourmokhtari, Sveriges klimat- och miljöminister, sa vid en pressbriefing på plats i Baku ”Det här nya målet behöver vara ambitiöst samtidigt som det är realistiskt. Det behöver också bidra till en bredare omställning av finansiella flöden i linje med målen i Parisavtalet. Fler än de traditionella givarländerna behöver också bidra till målet.”

Inför mötet skrev statsminister Ulf Kristersson och klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari en debattartikel, där de betonade Sveriges historiska och fortsatta roll i klimatarbetet samtidigt som de uppmuntrar andra länder att kliva fram och bidra. Till exempel har Sverige arbetat aktivt inom EU för att sätta ambitiösa klimatmål och har bland de lägsta utsläppen per capita i hela EU. Sedan 1990 har utsläppen minskat med 38 procent och under föregående år gav Sverige totalt 9,4 miljarder kronor i klimatbistånd. Vidare lyfts att högre tillväxt och minskade utsläpp kan kombineras när företag har rätt förutsättningar att ställa om. För de länder som ligger i teknologisk framkant är klimatomställningen en stor möjlighet snarare än ett problem. I artikeln gick regeringen fram med tre viktiga ingångsvärden:

• Fler länder måste vara med och ta ett större ansvar för att finansiera omställningen.
• Finansieringsplanen måste vara både ambitiös och realistisk.
  
• Privat kapital måste mobiliseras i den globala klimatomställningen.

Beslut
Vid mötet beslutades att rika länder ska bidra med minst 300 miljoner dollar årligen i klimatbistånd till fattigare länder vid år 2035, en summa som är tre gånger så stor som det tidigare målet. Flera länder var besvikna med avtalet, medan andra ser det som en startpunkt och ett steg i rätt riktning. Sveriges chefsförhandlare vid mötet Mattias Frumerie säger till SVT att ”avtalet blev en klassisk kompromiss där ingen blev nöjd”. Han lyfter även att uppdelningen mellan givare och mottagare av klimatbistånd är baserad på världsekonomin på 90-talet, och att mycket har hänt gällande både länders utsläpp och ekonomisk förmåga sedan dess. Det finns till exempel inga krav på att rikare utvecklingsländer som Kina och Indien ska bidra ekonomiskt. Vid förhandlingarna betonade EU vikten av att alla länder, utifrån sin ekonomiska kapacitet, bidrar för en effektiv finansiering av klimatomställningen. Klimatbiståndet ska användas till att hjälpa länder ställa om och minska utsläppen på sikt. Många utvecklingsländer balanserar klimatfrågan och minskade utsläpp med att bygga ekonomiskt välstånd för sina befolkningar.

Vidare kretsade även förhandlingar kring överenskommelser för utsläppsrätter och de sista detaljerna fastställdes under mötet. Det möjliggör en handel av utsläppsrätter mellan länder, på en marknad likt den för aktier. Nya regler för miljöintegritet och transparens på de internationella koldioxidmarknaderna, enligt artikel 6 i Parisavtalet, lyckades även slutföras. Regleringen gör det möjligt att spåra koldioxidöverföringar och fastställa standarder för högkvalitativ koldioxidkompensation, vilket förbättrar kostnadseffektiviteten i arbetet för utsläppsminskning. Överenskommelserna gör det möjligt för länder att genomföra sina klimatplaner snabbare och billigare, och är ett steg mot framgångsrik handel med utsläppsrätter och koldioxidsänkningar.

Arbetet inom EU
EU tog en ledande roll vid förhandlingarna och bidrog bland annat till det nya globala målet för finansiering av klimatåtgärder (NCQG), där den globala bidragsbasen breddades. Enligt avtalet ska multilaterala utvecklingsbanker få en starkare roll, vilket ger dem möjlighet att mobilisera privat finansiering jämte offentliga medel. Genom att attrahera även privata investerare kan satsningar på klimatsmarta lösningar och förnybar energi få större inverkan. Det överenskomna målet är att genom kombinerade medel mobilisera minst 1.3 biljoner USD per år till klimatåtgärder i utvecklingsländer senast 2035.

Sverige

Under mötet annonserade Sverige flera nya bidrag till klimatåtgärder

• 8 miljarder kronor till den Gröna klimatfonden (GCF),

• 200 miljoner kronor till den nya Fonden för att hantera skador och förluster,

• 130 miljoner kronor till Anpassningsfonden,

• 130 miljoner kronor till Fonden för de minst utvecklade länderna (LDCF) och

• en garanti till Asiatiska utvecklingsbanken som tillsammans med andra har potential att mobilisera 11 miljarder USD (motsvarande tio procent av det nuvarande klimatfinansieringsmålet om 100 miljarder USD per år).

Källor: Regeringen, EU, FN, SVT